Att se tillbaka och minnas när en egna barn var små och goa. Nu är de äldre, men lika goa. Det var något jag gjorde i söndags. Min videokamera från 1998 som är rena juratiden idag i sådana sammanhang tog jag fram och kopplade till platt teven. Det visade sig vara en kassett från 2000 när vår äldsta tjej precis hade fyllt två år.

Hon var på kalas hos en kusin och de satt där och lekte med lego. Något hon aldrig har lekt med hemma utan det var den gången vid det tillfället när jag filmade. Med en lite orolig blick sökte hon kontakt och frågade efter mig och ville visa vad hon höll på att bygga.

Lego klossarna var inte i den minsta storleken utan i nästa nivå och de verkade enkla att kunna sätta fast där man ville ha dem och hon pysslade på för fullt när jag frågade var det var hon höll på att bygga. Lite irriterad såg jag att hon blev för de borde jag sett för det var ju ett hus hon hade byggt.

Ett eget hus som är det närmaste vi kommer att komma i vår familj när det gäller att bygga nya hus, men häftigt var det att se och minnas.